Äkta porslin av Alejandro Leiva Wenger
”Äkta porslin” är en skruvat underhållande och drabbande berättelse om exil, sorg och en splittrad familjs försök till återförening. Novellen är Myrios längsta och passar medelstarka och starka läsare. Som ljudnovell fungerar den också bra för svaga läsare.
Året är 1997. Luis är bosatt i Sverige sedan han flydde militärregimens Chile för mer än 20 år sedan. För första gången ska han nu åka och hälsa på sin familj. Allt är färdigt och klart när han får ett mejl från sin mamma. Det är överraskande eftersom hans mamma är gammal och inte insatt i tekniska nymodigheter. Men det är än mer underligt att hon hävdar att Luis bror Emilio visat henne hur man gör. Emilio försvann strax efter militärkuppen och har inte hörts sedan dess. Han var en av många vars död man aldrig fick klarhet i. Luis intalar sig att hans mamma börjat blanda ihop saker på äldre dar och tar flyget till Conceptión som planerat. I Conceptión möts han av de som är kvar av släkten. Det känns underligt, och långsamt börjar det gå upp för Luis att hans mamma hittat sig en ny son, en ny Emilio. Än värre är att släkten spelar med, trots att de vet att den nya Emilio bara är en fattig kille som utnyttjar en olycklig människa. Luis vägrar spela med i spelet och familjerelationerna sätts på prov. Vilken son är mest äkta? Den biologiska som varit frånvarande i över tjugo år, eller den nyfunna som finns tillgänglig i det dagliga livet? Ämnestaggar: tema resa, familj, bröder, mor/son-relation, lögner, Chile, Latinamerika, latino, diktatur, porslin, parafras, Cortázar, dikotomi, dramaturgisk kurva, metafor Här kan du läsa om Alejandro Leiva Wenger. |