Revanschen av Sami Said
När man läser "Revanschen" blir man först rörd och berörd, sen eventuellt illa berörd och möjligtvis ganska upprörd. Sami Said skruvar sin berättelse allt hårdare kring den kränktes besatthet att få revansch för barndomens alla oförrätter. Revanschen är rolig på ett lite galet sätt. Den är också utmärkt när man vill träna lässtrategier och diskutera tolkningsmöjligheter.
Sammanfattning: Det började i Tyskland 1987. Han trodde han skulle få vara med, bara han fick en cykel, lärde sig cykla och kunde köra nerför backen utan att bromsa. Då skulle de sluta reta honom. Han lyckades inte köra nerför backen, och de hade nog inte slutat ändå. Men han återvänder som vuxen. Backen är revansch nummer ett. Han får bråka sig till en cykel hos cykelhandlaren, de hyr ju inte ut cyklar, men tillslut rullar han nerför i triumf. Revansch nummer åtta är inte lika gullig. Han dejtar hon som var den första kärleken och som han målade av. Hennes föraktfulla avvisande svider ännu. Nu som vuxen känner hon förstås inte igenom honom, han har inte använt sitt riktiga namn, och han får chans att i sin tur avvisa henne. Revansch nummer 22 slutar med meningen ”Jag öppnar bagageluckan och tar fram basebollträet”. Ämnestaggar: tema uppväxt, barn, utanförskap, revansch, hämnd, flashback, inferens, cykel, mor/son-relation, familj Här kan du läsa om Sami Said. |